Sälj hela skiten!

Här om dagen fick jag och min kompis Sara Öhman rycka in som gästföreläsare på ett evenemang anordnat av studentföreningarna Företagsgruppen och Krom på ekonomihögskolan. Temat var ”sälj dig själv och din idé”. Förutom att det var väldigt komiskt att berätta om hur jag själv gör det och hur jag tänker när jag rekryterar studenter, fick det mig att reflektera mycket över mig själv.

Vi fick frågan om vi får många nej. Jag svarade då nej lika snabbt som en kräkreflex. Dock brukar jag vara en riktig ja-sägare när det kommer till om jag vill ställa upp på diverse saker. När jag sedan reflekterade över frågan, så kom jag att tänka på att jag får visst massor av nej varje dag. Men jag fokuserar aldrig på dem. Jag ser inte det som något negativt. Jag har hellre nej-sägare runt mig än dem som säger kanske för att sedan säga nej. Det slösar min tid!

Sara gav mig dock en viktig väckarklocka när vi stod och minglade med några studenter efter föreläsningen. En student frågade om vi någonsin kände att det var bra med oss nu och säljandet av våra personliga varumärken. En annan student frågade om vi alltid strategiskt går runt och säljer oss själva och då inte på det så kallade Pretty woman sättet. Sara påpekade då: -Ja men Anna raggar inte killar på krogen, utan hon raggar folk som kan jobba för henne. Det gav mig en väckarklocka! Det lät ju inte så jäkla bra heller, hehe. Dels så är det absolut inte rätt forum (krogen) för att få ett seriöst intryck och dels kommer man inte alltid riktigt ihåg vad som blivit sagt. Det kanske kan förklara min ångest dagen efter!?

Problemet är att frågan vad man gör så lätt kommer på tal i en vardaglig diskussion. Nästa steg blir att man är heltidsstudent och driver företag. Företaget verkar de flesta tycka vara mycket mer intressant och då är frågan vad företaget gör. Vips så säljer man sin idé, även om det oftast är väldigt omedvetet. Gränsen är svår att dra, eftersom man inte vill vara otrevlig och säga att man inte vill snacka om det på krogen. Fast det är så jag börjat göra numera. Jag ger dem hänvisning till hemsidan och att vi kan snacka en annan dag när man slipper få ångest dagen efter. Men fulla människor kan vara jävligt dryga och det inte alla som accepterar detta svar!

Varje möte kan leda till något, även om man inte går in strategiskt för detta! Efter den här föreläsningen kom en student som ville ha jobb, som vi ska intervjua imorgon. I onsdags var EBD-kvällen. Ett event för att marknadsföra vårt program Enterprising and Business Development (om eventet kan ni läsa här och här). Jag var en av dem som anordnade eventet och gick inte direkt in med tanken på att eventet skulle gynna vårt företagande. Trots detta så ledde det till ytterligare en intervju av en student, en potentiell kund och kloka råd till utvecklandet av vårt företag. Det var inte bara jag som minglade röven av mig, utan både Nils-Petter och Alexander var i full rulle. Alexanders stackars sambo höll på att få vänta halva natten för att Alexander skulle mingla klart. Och nej de är inte romantiskt involverande. De är bara för lika varandra. De har samma namn, kroppsspråk och ja jag mår bäst av att inte veta några detaljer. Nils hänger mycket med dem också och det har resulterat att de numera ser ganska lika ut, klädstil osv. Dock så går herr Alexander OTROLIGT sakta! Det är nog greken inom honom som resulterat till det.

Nog om detta, det var ju inte alls det jag skulle prata om!

Minglandet var inte särskilt strategiskt, utan vi gör det för att det är roligt. Att gå på flera event kan vara jätte kul och allt vi gör vid sidan om studier och företagande är också kul, men det kan även leda till något konkret för oss eller andra. Folk frågar om vi någonsin slutar jobba eller om vi slutar sälja våra personliga varumärken på fritiden. Men är inte fritiden till för att göra det man tycker om??

Ha det gött // Anna Fransson

~ av taskconsulting den april 19, 2010.